Tell Me on a Sunday

Vi var och såg på Tell Me on a Sunday på Åbo Svenska Teater. Det var eleverna som valde pjäsen. Fast de fick själva välja så var det bara tre med - alltså inte ens en handfull. Det var för dyrt för dem, tjugo euro är inte så lite när man studerar.

Pjäsen - musikalen - var lite konstig. En musikal med bara en skådis låter simpelt - kanske för simpelt. Musikal var det nog åtminstone om man tänker på musiken. Typiska moderna musikalmelodier.

Först i början var det svårt att tänka sig att det fanns en intrig, för man talade inte alls i pjäsen utan man bara sjöng. Intrigen bars framåt i sångtexterna.

Men sången var så fin så fin. Skådisen hade så vacker och bärande röst att det vad otroligt. Så om man inte riktigt orkade följa med intrigen - vilken nog var simpel den också - så kunde man tänka sig att man var på konsert.

Scenografin var enkel. Scenen var mycket bar med bara en vit fåtölj och vita tegelväggar och två vita metalltrappor. Och egentligen behövdes det inte mera.

Det är ganska länge sedan jag varit på teater senast. Minst ett år. Jag borde göra det oftare, men det blir ju sällan av och sen gör man det bara när man "måste".

Förutom den fina scenen och fina sången - och orkestern - var nog musikalen inte något märkvärdigt. Engentligen var den ganska dum. Och i synnerhet mot slutet funderade jag nog mera på helt annat - mest jobbet.